2009-01-14

The one with the pain

Nu har jobbet börjat på riktigt igen. Jag kom aldrig iväg till gymmet förra gången. Det gick bara inte. Ingen egentlig anledning mer än att det är jävligt skönt att vara hemma och mysa i soffan (som är oootroligt mysig hela den). Hur som helst blev det både cykel och träning i måndags. Det kunde inte börjat sämre. Hem så regnade och blåste det så jag vet inte vad. Hade struntat i mina skoskydd (som mest skyddar partiet mellan skorna och regnbyxorna) så mina fötter var inte så roliga. Det kändes ganska bra att springa och jag tyckte att jag fick lagt om schemat på ett bra sätt. Dumt att försöka ge sig på det hårdare när man legat av sig lite. När jag kom hem satte jag mig i badkaret med duschen och storbölade. All energi hade runnit ur mig. Efter en stund fick jag säga till mig själv att skärpa mig.

Jag klarade mig ur det med lite dåligt samvete, en rejäl tankeställare och med lite rövont (från cykeln, vad annars?) och jag tog mig på igår och cyklade igen. Var ju lite lättare då jag inte skulle träna på eftermiddagen. Jag fick göra två stopp på vägen för att hämta ut gratis biobiljetter och köpa en bukett med tulpaner.

Pumpade däck på cykeln är förövrigt väldigt bra att ha. Efter att cykeln fått stå i över en månad så var det lite tomt på luft. På måndagen försökte jag pumpa på hemvägen men sportspecialisten (tror jag de heter nuförtiden) hade tagit bort sin fina fria luft. Försökte på tisdagmorgonen att använda Kristofers pump men den passade inte och jag orkade inte meka med det. På eftermiddagen försökte jag använda kontorets pump men den passade inte heller. Så nu står min cykel i förrådet med opumpade däck. Jag tror jag skyller på det istället för mina ben för att det går trögt att cykla, men för att vara ärlig är det nog en kombination.

Jag ska försöka lägga upp min träning här snart. Har inte orkat lägga in det i mitt fina excelark ännu.

No pain, no gain?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar