2008-11-04

The one with the promise

Det är en pina. Det är ett helvete. Jag avskyr varenda jävla minut av det. TROTS detta har jag tagit mig i kragen och gett mig ut (eller in) och gjort det jag skulle på avsatt tid. I söndags var jag ute och sprang. Solen låg lågt och rätt i ögonen på sina håll, men den syntes åtminstone. Det var härligt väder; inte för kallt och inte för varmt och framför allt uppehåll! Det var dock en jävla pina att pressa mina ben att försöka ta mig fram utan att sakta in och börja gå. Gå är något jag tycker om. Då får man tid att njuta av omgivningen. Löpning däremot så jävla pisstråkigt att jag lovade mig själv en sak:

När det över är det över. Om ungefär 27 veckor, 3 dagar och 15 timmar (faaan vad länge!!) så ska jag påbörja min avslutning. När jag genomfört hela varvet ska jag lägga löpskorna på hyllan. Det finns roligare saker att göra med sitt liv. Det finns roligare motionsformer.

Kanske kommer jag lära mig att tycka om det. Kanske inte. Hursomhelst kommer jag vara sjukt jävla pissigt nöjd med mig själv när det är klart. Tack och lov går tiden snabbare än man egentligen vill.

1 kommentar:

  1. haha, aningens negativt där, men det är bara att kämpa på! Jogga är rätt kul tycker jag, fast det är mkt roligare när man inte är själv

    SvaraRadera