Kettlebellsarmy-träning #4

Var härligt måndagstrött när jag kom hem från jobbet. Det innebär att jag var riktigt grinig och på mitt allra sämsta humör. Inser att det kan ha varit tårtan som vi fick på jobbet. Tryckte i mig en banan innan jag gick hem men den räddade tydligen inte situationen alls. Jorå, riktigt bra uppladdad var jag. Tryckte gasen i botten och landade i skatås lite senare än jag planerat. Ingen fara på taket men lite tidspress hade jag ändå. Hade siktat in mig på den "flacka" åttan. Tyvärr var den inte så flack som jag vill minnas men det flöt på rätt bra ändå. Jag var åtminstone svettig och uppvärmd lagom till den riktiga träningen. Myggen drogs till mig som bin till honung. Kändes fint att vara älskad.

Det var mest fokus på teknik och styrka i dagens pass. Jag tycker faktiskt riktigt synd om mig själv redan nu. Jag tror att det blir att ringa min chef imorgon och säga att jag inte kan ta mig ur sängen på grund av all träningsvärk. Jorå, benen fick jobba på bra. Mina axlar som är en av mina svagaste punkter kommer inte direkt tacka mig heller. Nog för att de behöver tränas ordentligt men de kommer gråta. På tal om att gråta så var jag helt färdig och beredd att lägga mig ner och dö när Andrea kläcker en braiga idéen att vi ska göra 20 burpees. Det här är efter finalen som verkligen tog knäcken på mig. Just då ville jag bara kasta mig i gräset och gråta. Självklart gjorde jag inte det. Jag gjorde så klart alla på tå! Nu kanske jag inte gjorde riktigt 20 och upphoppen var inte det mest spänstiga man sett men jag gjorde det.

Idag blev det mycket pustande. En del skrik. Lite gräsätande. Ett jävla massa mygg. En del panikkänslor. Mycket peppning (tack Madde, Mela och alla ni andra!). Tack som fan.

Ska det vara så här?

Jag är 26 år och ser ut som ett minfält i ansiktet. Nästan lika jobbigt nu som det var när jag var 14.





Pricken i massagefåtöljen på gymmet tidigare idag.

50:37!!

Officiella tiden för hamnloppet är 50:37 och jag kom på plats 16 av damerna. Känns overkligt. Även om banan inte är kontrollmätt (vet inte om den var det) så var det en bra tid.

Hej självkänsla?!

Hamnloppet

Det där gick ju fint! Fler backar än jag väntat mig men sista halvan var utför. Har inte fått resultatet än men min klocka stannade på 50:45. Så någonstans runt där. Mycket stor förbättring av mitt milpers! Känns riktigt bra. Utan draghjälp de första tre kilometrarna från Tobiaz hade det aldrig gått tror jag. Runt där fick jag släppa honom. Jag kom ifatt honom igen efter åtta kilometer. Han fick en spark i baken och kom in under 50. Mycket bra jobbat! Jag är helnöjd med min prestation.





Fast så jäkla glad ser jag ju inte ut. ;)

Hamnloppet: sista uppladdningen

Efter en fin frukost var man ute i alldeles för god tid. Tur att vädret är fint och att det finns massa söta ungar som stolt springer runt med sina medaljer. Utsikten är inte fy skam heller. En timme till start nu!

Villrådig

Idag är träningsvärken värre än mygggbetten. Har bara behövt klia ett par gånger men har känt av värken varje gång jag reser på mig och när jag rör mig framåt. Baksida och insida lår är allra värst. Känner mig som 90 när jag stapplar framåt.

Nu hade jag tänkt ta bilen till skatås och spendera lite tid på 18km-slingan i den underbara skogen. Känner mig inte laddad för utmaningen. Det är ju inte farligt att träna med träningsvärk men det påskyndar ju inte återhämtningsprocessen heller. Frågan är hur långt jag kan stappla fram. Kanske släpper värken. Kanske gör den det inte. Försöker minnas hur det varit andra gånger men det är blankt. Å ena sidan vill jag ta ett varmt bad och bara vara hemma och plocka. Å andra sidan vill jag göra det jag planerat. Jag har ju ställt in mig på att springa. Kan heller inte skjuta ett såpass långt pass till morgondagen när jag har hamnloppet på lördag. Eller? Nej, jag vet inte hur jag ska göra.

Välkommet och ovälkommet

Axlar, bröst, rumpa, alla lårmuskler, vader, mage och triceps. Tror det är alla ställen som har träningsvärk. Händer, armar och vader har fullt med myggbett. Jag vet att jag lever i alla fall. Träningsvärken är skön denna gången. Inte så begränsande som den kan vara. Vet bara att jag tränat. Myggbetten är så mycket värre. Gnider smalbenen mot varandra stup i kvarten. Har snart kliat hål på den tunna huden på handen.

Jag vet att jag kommit lindrigt undan. Är grymt tacksam för det. Nästa vecka får det gärna vara minusgrader bara jag slipper myggen!