För ett år sen...

För ett år sedan började jag få panik över att det snart var maj
och att jag då skulle springa min första halvmara. Jag hade inte sprungit min absolut första mil ännu och jag hade haft juluppehåll nästan en månad. På något sätt lyckades jag motivera mig själv till att fortsätta. Jag tänkte "Ingenting är omöjligt". Ett par veckor innan Göteborgsvarvet sprang jag min första mil. Jag hann springa 15 km som längst innan tävlingen. När jag väl stod där, ensam bland många andra i min startgrupp, var jag skitnervös men fortsatte med mitt mantra.

Just detta var inte omöjligt. Nu ser jag tillbaka på något som knappt är en utmaning; "det där klarar man nästan otränad". Jag vet att det inte är så men jag har nog en liten övertro på vad jag klarar av. Kanske är det därför som jag tackade ja till att gör en svensk klassiker 2011. Kanske var det därför jag sa "kör på" när Marie tyckte vi skulle börja redan i år.

Först Göteborgsvarvet sen Vansbrosimningen och sist Lidingöloppet. Resten klara vi av 2011.
Ingenting är omöjligt, right?!


- Posted using BlogPress from my iPhone