2008-10-28

The one with the rapist

Det springer runt en man i krokarna och våldtar flickor. Inte för att jag anser mig vara en "flicka", och definitivt inte någon som blir våldtagen, men lite försiktig får man ju ändå vara. De gånger jag sprungit i mörkret har jag struntat i musiken för att kunna höra något. Jag vägrar vara rädd men jag är ändå inte dum. Det är ju faktiskt väldigt dumt att tro att det inte kommer hända mig. Det är också dumt att gå och oroa sig för att det kommer hända mig. En väsentlig skillnad.

Hursomhelst är det ju rätt mörkt när jag cyklar hem nu. Idag testade jag att köra min löprunda på gymmet istället. Enligt iForm har det nästan samma effekt, skillnaden är marginell. Men fuck vad tråkigt det var!! Jag lyssnade på min ljudbok i 10-15 minuter. Sen tog den slut och det blev tyst. Hade en TV-skärm framför mig. Det var Doctors på TV4 som var på. Sekundrarna (som man hela tiden har framför sig) tickade väldigt låååångsamt. När jag springer ute får jag vänta tills jag når en gatlyckta för att kunna se tiden. På tal om; displayen på Nike+ Sportband är stor och tydligt. I ljus. Borde finnas en liten lampa. Fast man bör kanske inte springa i totalt mörker heller.

Well, det gick bra även om det var jobbigt. Vänstra vaden, som jag tränade igår (mjo, jag tränade båda vaderna), kändes helskum. Kändes inget bra. Att det alltid ska vara vänster sida som muppar sig. Min vänstra biceps har känts konstig den också idag. Den tränade jag i lördags så det borde väl inte vara träningsvärk som kommer så sent? Känns mer som jag kanske gjorde något konstigt med den igår när jag var på gymmet. Jag hade ganska högt tempo när jag gjorde mina övningar. Baaah! Är nog ingen fara.

Nu ska jag sluta. Ville bara lätta mitt hjärta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar