När killen kom hem satte vi på oss träningskläderna och begav oss ut. Vi började att gå i ca en kilometer och försökte sedan springa. För egen del kändes det jättebra. För sambons del gick det mindre bra. Han fick känningar på framsida smalben. Så det blev inte mycket löpning men det blev en mysig powerwalk. Blev fin kvalitetstid tillsammans. Sammantaget sju kilometer på 65 minuter.
Det oroväckande är att jag tror mig känna senknarr i hälen. Vet inte om det bara är inbillning eller om det verkligen är kvar. När jag sätter fingrarna mot känner jag inget. Får känna efter lite mer och se om jag ska hämta ut receptet imorgon. Jobbigt att jag måste till vårdcentralen och göra injektionerna bara. Får hoppas på det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar