Inte alltid som man tänkt

Tog bilen till jobbet idag så jag både kunde jobba sent och slippa stressa hem för att åka vidare till skatås för kettlebellsträningen. Otur eller tur för mig kunde jag bara jobba till sex på grund av det månatliga underhållet av servrarna. Den sista av mina arbetskamrater gick hem kvart i fem och då tappade jag lite sugen också. Just precis i det ögonblicket ringde en vän och frågade om jag ville fika. Jag som älskar att fika var inte sen att packa ihop mig och dra ner på stan!

Just när jag beställt en sallad och en stor latte (=kärlek) ringer Andréa och berättar att vi skjuter på träningen vecka. Fine by me, mer tid att vara social på och dessutom ingen risk för ultrajobbig träningsvärk som håller i sig i en vecka (först i söndags kunde jag ta på mig jackan och sträcka på armarna utan besvär. Jäkla tricepsövningar!).

Försöker locka med mig min vän på en liten joggingtur i skatås men det blir en shoppingtur i nordstan istället. Väldigt dålig utdelning men trevligt var det. När jag kom hem hade mörkret lagt si och jag var ensam hemma. Kändes inte riktigt som läge för en liten joggingtur ensam i mörkret. Hur orädd jag än är kändes det dumt att utmana ödet.

En helt okej dag även om det inte blev som jag planerat.

Choklad och nysilad lingondricka är inte dumt på kvällskvisten