The one where Cathrin almost quit

Jag vill inte! Känner absolut inte för. Tycker att det är tråkigast i hela världen. Hur fan ska jag få motivation till att genomföra det här? Vill mest lägga mig ner på golvet och skrika, gråta, sparka och fäkta till någon säger till mig att jag faktiskt inte behöver göra det. Jag själv är mycket sträng. Fast en annan del av mig gör allt för att komma undan och lyckas ganska ofta. Fy fan för mig.

The one with the recount

Cirka 17 veckor kvar. Någonstans på vägen tror jag att mitt schema har fallerat. Just nu ligger det på kontoret och skräpar så jag har det inte svart på vitt att det är så. Imorgon ska jag räkna om och räkna rätt så jag inte står med skägget i brevlådan när det väl är dags och alldeles för sent att ändra på. Jag tror också att jag slarvat bort lappen där jag skrivit ner mina resultat. Jobbigt! Fast det vet jag inte förrän jag kollat schemat. Sen har jag varit så dum när jag fört in resultaten i telefonen att jag inte alltid skrivit datum. Imorgon ska jag skriva om det på ett bra sätt så att alla mina ändringar blir överskådliga. Kan ju lägga ut det här sen då.

Nu kör vi!

Efter ett rejält uppehåll med firande, sjukdom och allmän slapphet är det dags att rulla igång 2009 på allvar. Den senaste veckan har jag varit oerhört frustrerad att jag inte kunnat träna, men nu börjar jag bli frisk igen. Joel: Nästa vecka är jag på ett spinningpass samt börja jogga lite lätt :)

Nu börjar det kännas på allvar att Göteborgsvarvet närmar sig. NU KÖR VI!

The one with the pain

Nu har jobbet börjat på riktigt igen. Jag kom aldrig iväg till gymmet förra gången. Det gick bara inte. Ingen egentlig anledning mer än att det är jävligt skönt att vara hemma och mysa i soffan (som är oootroligt mysig hela den). Hur som helst blev det både cykel och träning i måndags. Det kunde inte börjat sämre. Hem så regnade och blåste det så jag vet inte vad. Hade struntat i mina skoskydd (som mest skyddar partiet mellan skorna och regnbyxorna) så mina fötter var inte så roliga. Det kändes ganska bra att springa och jag tyckte att jag fick lagt om schemat på ett bra sätt. Dumt att försöka ge sig på det hårdare när man legat av sig lite. När jag kom hem satte jag mig i badkaret med duschen och storbölade. All energi hade runnit ur mig. Efter en stund fick jag säga till mig själv att skärpa mig.

Jag klarade mig ur det med lite dåligt samvete, en rejäl tankeställare och med lite rövont (från cykeln, vad annars?) och jag tog mig på igår och cyklade igen. Var ju lite lättare då jag inte skulle träna på eftermiddagen. Jag fick göra två stopp på vägen för att hämta ut gratis biobiljetter och köpa en bukett med tulpaner.

Pumpade däck på cykeln är förövrigt väldigt bra att ha. Efter att cykeln fått stå i över en månad så var det lite tomt på luft. På måndagen försökte jag pumpa på hemvägen men sportspecialisten (tror jag de heter nuförtiden) hade tagit bort sin fina fria luft. Försökte på tisdagmorgonen att använda Kristofers pump men den passade inte och jag orkade inte meka med det. På eftermiddagen försökte jag använda kontorets pump men den passade inte heller. Så nu står min cykel i förrådet med opumpade däck. Jag tror jag skyller på det istället för mina ben för att det går trögt att cykla, men för att vara ärlig är det nog en kombination.

Jag ska försöka lägga upp min träning här snart. Har inte orkat lägga in det i mitt fina excelark ännu.

No pain, no gain?