Jag sprang!

Jag sprang så som en del av mina kollegor säger att de endast gör. En snabb rusch för att hinna med bussen. Det var härligt. Ingen smärta bara glädje.

Lidingöloppet - Resultat

Kollade precis min garmin hur det hade gått och det var ju intressant läsning. Jag glömde stänga av den när jag kom i mål. Insåg det först efter att vi var på väg till bussen långt om länge. För att inte bli långrandig så tycker jag det är kul att min absolut sista kilometer var den som var snabbast. Jag försökte verkligen trycka på allt jag hade sista kilometern. Jag låg till vänster och sprang om väldigt många för att sen lägga mig till höger en stund och bara följa med. Sen på't igen! När jag kom ut på gräset efter skogen tog jag i allt jag hade. Magen krampade på sidorna och jag lät väldigt roligt. Just då brydde jag mig inte, bara noterade att det var så. Efteråt tyckte jag det var skitkul. Jag är dock rätt glad över att Marres familj missade mig med kameran. En fotograf efter medaljutlämningen fick mig däremot. Ska bli intressant att se hur det ser ut!

Halvvägs till en svensk klassiker! Dock inte distansmässigt..

Garmindatan finns här och nedan har jag saxat från lidingoloppet.se.

Detaljer

Startnummer	72105
Namn	Cathrin
Född	84
Klass	Lidingöloppet - K30
Förening/Ort/	Mölndal
Land	SWE
Placering	1454
Sluttid	3.17.35

Distans	Tid	Plac	Km-tid per delsträcka
5,5 km	0.38.05	-	6:55 min/km
10 km	1.04.56	-	5:58 min/km
15 km	1.35.22	-	6:07 min/km
20,2 km	2.11.31	-	6:57 min/km
25 km	2.44.52	-	6:57 min/km
Mål	3.17.35	1454	6:39 min/km

Dagen efter

Igår kände jag mig inte helt nöjd egentligen. Jag vet inte varför men jag kände mig lite borttappad. Som jag försvunnit någonstans ute på Lidingö. Svår känsla att beskriva. Det botades dock med vin, saltlakrits, fina människor och middag på Bara Vi. Som grädde på kakan blev det en öl och lite skitsnack (kvalitativt skitsnack förvisso) på ett ställe jag inte minns namnet på. De stängde dock väldigt tidigt, tjugo över tolv kom de och tog sista beställningen, så det blev inte så sent.

Idag känns det lättare. Som något lyfts från mina axlar. Nästa mål ligger fem månader bort. Känns bra. Ser fram emot en mysig höst med massa, jättemånga gymtimmar. Lägg till ett par på cykel och en eller två på yogamattan så har du min höst. Ska sätta mig i veckan och planera och sätta lite mål. Utan mål har jag svårt att motivera mig. Ska försöka utvärdera vad jag har gjort dem senaste månaderna. Utvärderingen är viktigt men jag är inte så duktig på just den biten. Finns alltså möjlighet till förbättring.

Kroppens status är förhållandevis bra. Vänsterbenet är helt okej medan höger stramar det lite på baksidan av knät. Har försökt stretcha lite hela morgonen men det känns jättekonstigt. Det känns bra i början med fem-tio sekunder in i stretchen börjar det strama och göra ont även om jag inte trycker på extra. Ormsalvan åkte på två gånger igår men jag har inte orkat idag. Lite korkat med tanke på att jag ska sitta still i en bil ett par timmar framöver.




Benutrymme! Exkl plats att sträcka ut på.

Mål två av fyra

Då är två av fyra klassikergrenar avklarade. Tog mig runt lidingöloppet på 3:17:35. Så jäkla nöjd!




Innan loppet

Snart dags

Frukosten är avklarad och jag är påväg till Lidingö. Känns jäkligt overkligt. Har ännu inte kommit in i min bubbla där jag bara fokuserar på mig själv och är väldigt osocial. Har sovit lätt oroligt men ändå hyffsat bra för att sova borta. Vaknade vid sju första gången. Troligtvis på grund av ljuset i rummet. Är ju van vid mörkläggningsgardinerna vi har hemma.

Har jag sagt att det känns overkligt? Gah! Har jag tagit för lätt på det här?

Nervös? Jag?! Nej då!

Nervositeten börjar smyga sig på. Det är så mycket att tänka på; ska jag kunna gå från jobbet i tid, har jag packat allt? Har jag sovit tillräckligt? Har jag ätit tillräckligt? Har jag druckit nog? Om sisådär 34 timmar vet jag.

Den perfekta uppladdningen

Om du ser den perfekta uppladdningen så säg till. Jag har missat den totalt. Jag stressar och jobbar mycket. Jag dricker inte tillräckligt med vatten. Jag sover på tok för lite. Det enda som jag är duktig på är att äta men jag äter likadant som jag gjorde förra veckan. Inga konstigheter. Jag är inte ens orolig. Jag kanske borde vara det med tanke på att jag aldrig sprungit så långt innan. Jag brukar i och för sig gå runt och tänka att allt löser sig. Det finns inte i min värld att jag misslyckas. I min värld kommer jag inte ha sargade ben efteråt heller förvisso men det är ett senare problem.

Inte alltid som man tänkt

Tog bilen till jobbet idag så jag både kunde jobba sent och slippa stressa hem för att åka vidare till skatås för kettlebellsträningen. Otur eller tur för mig kunde jag bara jobba till sex på grund av det månatliga underhållet av servrarna. Den sista av mina arbetskamrater gick hem kvart i fem och då tappade jag lite sugen också. Just precis i det ögonblicket ringde en vän och frågade om jag ville fika. Jag som älskar att fika var inte sen att packa ihop mig och dra ner på stan!

Just när jag beställt en sallad och en stor latte (=kärlek) ringer Andréa och berättar att vi skjuter på träningen vecka. Fine by me, mer tid att vara social på och dessutom ingen risk för ultrajobbig träningsvärk som håller i sig i en vecka (först i söndags kunde jag ta på mig jackan och sträcka på armarna utan besvär. Jäkla tricepsövningar!).

Försöker locka med mig min vän på en liten joggingtur i skatås men det blir en shoppingtur i nordstan istället. Väldigt dålig utdelning men trevligt var det. När jag kom hem hade mörkret lagt si och jag var ensam hemma. Kändes inte riktigt som läge för en liten joggingtur ensam i mörkret. Hur orädd jag än är kändes det dumt att utmana ödet.

En helt okej dag även om det inte blev som jag planerat.

Choklad och nysilad lingondricka är inte dumt på kvällskvisten

Once upon a time in Wermland

Från min mammas stuga ska det gå en traktorväg till andra sidan skogen där det finns en annan grusväg. Den är rätt igenvuxen nuförtiden men jag tänkte att det inte kunde vara så farligt. Jo tjena! Jag började med att springa vilse så den vägen som skulle varit cirka en kilometer blev istället nästan två och en halv. Sen började jag fundera på vad man kunde tänkas stöta på för djur. När man står bredvid en älg är man nog inte så jäkla kaxig längre. Eller en björn. Eller en varg. Eller en skata (som höll på att skrämma livet ur mig den den flaxade runt i en gran när jag sprang förbi men då hade jag kommit ut ur skogen och sprang på vägen). Jag som tycker jag har bra lokalsinne kan nu förstå hur man kan gå vilse i skogen. Speciellt då om man inte har någon som helst koll. Väldigt vackert var det i alla fall.

När jag kom hem igen stod mamma vid spisen och laga mat. Vilken service! Nyduschad och med mat i magen tog vi tag i lingonplockarna och hinkarna och begav oss ut i skogen på jakt. Jag fick samlat ihop cirka två liter lingon innan regndropparna kom och killen hittade lite kantareller. Inte alls dumt! Skogen har en lugnande och fin inverkan på en också. Dubbelt inte alls dumt alltså. Får kanske bli en resa dit upp i vinter och åka lite längdskidor om snö och kyla tryter här nere.

Ack Värmeland, du sköna

Nu bär det av mot Värmeland. Ska bli intressant att se hur långe jag klarar mig utanför civilisationen. Kommer förhoppningsvis få massa ny energi från skog och sjö. Får se hur länge jag klarar att umgås med min mamma. Jag tenderar att bli femton och arg när vi träffas. Jag får springa mycket.

Semester?

Har jobbar över lite nästan varje dag den här veckan. Idag blev det lite mer än lite och jag var inte hemma förrän tolv timmar efter det att jag lämnat hemmet. Det tar på krafterna. Hade dessutom lovat min mamma att åka till IKEA och köpa en grej till henne som var slut senast hon var där. Imorgon ska vi nämligen åka upp till hennes stuga i Värmland. Så i helgen blir det minisemester innan nästa vecka drar igång med utskick på fredagen. Då både jag och en annan kollega ska vara borta nästa helg måste vi vara klara på fredagen vilket kan bidra till ett par övertidstimmar nästa vecka. Det positiva är att jag kommer kanske ligga plus på mitt komp-saldo. Det har jag inte gjort sen jag började jobba tror jag. Det tar dock på krafterna att jobba lite extra och då jobbar jag inte ens speciellt mycket mer än normalt. Förstår inte hur folk orkar eller hinner med att jobba mer än 40 timmar i veckan. Det finns ju så mycket som är viktigare!

Any how, jag funderade på om jag skulle ta en kort runda men jag fastnade på en sida som heter My Lifebook. Jag skrev ner de 12 kategorierna och började skriva små visioner om hur jag ville att mitt liv skulle se ut. Jag är ganska långt ifrån den bilden men nu när jag har en bild att jobba mot kanske det går lättare att komma dit. När det kommer till träningen har jag väldigt lätt för att sätta mål och se mig själv genomföra dem. När det kommer till andra saker i livet är det inte lika lätt. Kanske är det så för att man sällan ser någon som sätter upp sådana mål. Karriärmål får vi göra på jobbet i och med våra utvecklingssamtal, både långsiktiga och kortsiktiga. Det är kanske bra men när jag sitter där med min chef och sätter desssa mål är jag helt ärlig med vad jag vill? Målar jag upp mål som jag tror förväntas av mig eller som jag tror att jag kan klara av bara? Eller är jag helt ärlig och säger precis vad jag vill att jag ska göra om tio år? Visst är det hjälpsamt om både jag och min chef jobbar för att jag ska nå mitt mål. Hur annars ska jag nå dit om jag inte har någon hjälp? Hur gör andra företag? Jag känner att jag flummar iväg men det här upptar ganska mycket av min tankekraft. Jag vill veta vem jag vill vara och hur jag vill att mitt liv ser ut. Ska jag verkligen låta ödet bestämma det? Kan jag förändra mitt "livsöde" med hjälp av tankens kraft?

Fet till fit - en resa utan slut

Hittade precis lite gamla bilder på mig själv. Har inte så jättemånga från när jag vägde som mest men här är ett par stycken. Alla är från sommaren 2006 och vikten ligger på 85-90 kg. Ett år senare vägde jag 69.

I Uddevalla när de bygger strandpromenadsbryggan

Hultsfredsfestivalen (kommentarer överflödiga)

Arvikafestivalen

Liseberg med finaste dubbelhakan (beror nog mest på hur jag har huvudet)

Ett år senare vägde jag 69. Sen blev jag sambo igen och det gick utför ett litet tag. Dock inte så mycket utför som förra gången. Nu har jag 10 kg tills jag når min målvikt på 63 kg.

På väg till Cypern med bästaste Anna (och supertöntig pose)

Kettlebellsarmy-träning #5

Idag var det bara army training med Andrea. Bara och bara, det var så man saknade kettlebellsen emellanåt faktiskt. Vet inte hur många push ups vi fick göra men det var förbannat många. Dock med lite variation och det är ju roligt. Vi gjorde vanliga, vi gjorde triceps push ups, vi gjorde sneda push ups (d.v.s. en arm fram och en som en triceps push up). Mina axlar och handleder var helt slut. Efter vi gjort pull ups så var mina underarmar som pumpande små monster som inte kändes som mina. Brukar bli lite så när jag gör bicepscurl men inte alls lika intensivt.

Att vara stolt och tacksam över idag:
50 gjorda burpees
50 gjorda grodhopp (om än inte alla perfekta)
Många push ups på fötter
De 10 sista triceps push upsen (jobbiga men jag gjorde dem, mer än jag kan säga om de tidigare)
2x10 utfallshopp utan paus (min hatövning som tar så jävla mycket!)
Vi slapp regnet! Nu piskar det mot mina fönsterrutor och vinden viner. Sjukt tacksam att vi slapp det.

Nästa vecka hoppas jag på lugnare övningar så jag inte har träningsvärk resten av veckan. Inget bra att ha i benen under LL gissar jag. Nu ska jag bara kurera mina myggbett på ben och armar och mina konstiga utslag på rumpan. Killen säger att det ser ut som myrbett eller som något jag fått av brännässlor. Det kliar i alla fall. Mycket jobbigare än faktumet att jag knappt kan hålla i något. Var skitjobbigt för armar och axlar att köra bil hem. Kunde knappt ta av mig tröjan och sportbhn fick jag ha hjälp att få av mig. Blir en intressant dag imorgon.

Pigg och lätt, pigg och lätt

Mina ben känns inte alls tunga och de känns ganska pigga. Mitt huvud däremot är tjockt och segt. Inte snorsegt som när man är förkyld utan mer som efter nio timmar vid datorn-segt. Mitt största hinder i allt jag gör är mitt huvud. Det är också min största tillgång. Tänk att det kan satsa allt framåt och tänka positivt i vissa situationer för att i en annan jobba stenhårt mot sig själv. Inte så smart. Idag ska jag jobba med mig själv och inte mot. Idag ska jag inte fundera så mycket utan bara göra. Inget gnäll (kommer bli en utmaning när jag är så trött som jag är). Så, parantesen är en typisk jobbba mot mig själv-grej.

Dagens mantra: pigg och lätt!
Snott från min svägerska. Hon är härligt positiv. Tack!

Alltid lite mer

Jag tänkte att lite backe är ju alltid bra att köra en sån här fin måndag knappa två veckor innan lidingöloppet. Uppvärmingsjoggen till backen kändes skitkonstigt. Fick inte in något flow alls. Funderade på om benen inte var återhämtade från lördagens två mil. Har ju visserligen inte känt av det alls men man vet ju aldrig. Kom i alla fall fram till backen och blickade uppåt. Kände mig redan då illamående. Bestämde mig för att springa så långt jag kunde och sen gå upp till "toppen" (längst upp är det lite knixigt så jag sprang så långt jag kunde rakt fram). Där uppe skulle jag vila 30 sekunder och sen springa ner igen. Det är en jäkligt brant backe så jag hade inte vågat springa på om det inte vore för de tre avstickarna bredvid backen. Där kunde jag, likt slalom, ta ut svängarna utan att behöva vara rädd för att ramla.

In the mood, NOT

Efter en vända var trodde jag inte att jag skulle klara alla fem som jag hade planerat. Turligt nog körde jag på. Jag började gå längre och längre ner i backen för varje intervall. Näst sista kämpade jag mig upp lite längre och kämpade mot mjölksyran i benen. Kändes hemskt. Sprang ner och pustade ut en minut. När jag sedan började springa upp igen kändes det som benen skulle ge upp redan efter fem meter. Siktade in mig på en lyktstolpe och jag var förbi den satte jag sikte på nästa. Sen var det bara toppen kvar och jag tog i ännu mer med armarna och piskade benen än en gång. Så en gång av fem kom jag ända upp och det var på sista! Jag var dock för trött för att bli svinförbannad på mig själv. Stod dubbelvikt en minut innan det var dags att springa nedför och sen hem igen. Kom precis hem i tid för Biggest Loser Sverige. Grymt bra start på veckan!

Hoppas jag inte ångrar detta imorgon. Träningsvärk är inte min grej riktigt och det funkar definitivt inte med armyträning. Varför kan jag inte ge allt på en gång och varför kan jag inte tänka efter före?

Svettig och lite nöjd ändå

Hjälp!

Tillbaka på planeten jorden. Den mentala träningen jag gjort sen en tid tillbaka behöver trappas upp. Det är nära nu. Inte för nära. Datumet har varit spikat sedan länge. Jag har sett fram emot det väldigt länge. Mindre än två veckor. Känns ogreppbart. Nu är det bara att fokusera ännu mer. Låta bli att skada mig och låta bli att bli sjuk är också något jag försöker med. Jag blir sällan sjuk så det
vore osannolikt om jag skulle bli det nu.

Det jag skulle ha plus lite mer

Upptäckte efter dagens långpass att jag fått lite skavsår av mina trosor. Det har aldrig hänt förut men det var väl bara en tidsfråga. Så efter dusch, mat och ett par avsnitt av solsidan åkte jag till frölunda torg och för att köpa funktionstrosor. Hade tänkt att titta efter någon ny tröja också. Är så trött på alla mina kläder och skulle behöva lite nytt. Hittade två tröjor men inget som jag kan ha till jobbet. Det blev två stycken träningströjor istället. Varför är det så lätt och kul att köpa träningskläder men så svårt att hitta vanliga kläder? Hade varit så skönt med en personal shopper så jag slapp tänka. Hittade även ett par träningstrosor och en sport-BH på stadium. Sen råkade det slinka med ett nagellack från O.P.I. Får vara nöjd att jag hittade det jag skulle även om det blev lite mer än planerat.

Billigt från SOC och dyrt från O.P.I

Sörö - Göteborg

Ångrade ganska mycket när jag vaknade att jag sagt att jag skulle följa med på långpass på förmiddagen. Min bästa tid är på eftermiddagen. Jag hade frågat min klassiker-partner Marie om hon ville följa med, jag tyckte hon kunde behöva det. Hon kunde inte ge något svar förrän samma dag så vid nio ringde jag upp henne. Hade hon sagt nej hade jag kanske inte kommit iväg. Så det var tur att hon följde med. Vi blev nerskjutsade av hennes kille så jag slapp åtminstone stressa iväg till bussar och dylikt.

Vi mötte upp de andra som kom med bussen och sen satte vi fart mot Göteborg. Gick väldigt lugnt och behagligt de första kilometrarna. Sen ökade de andra en aning och vi hamnade lite bakom. Marie som inte gjort ett enda långpass under hela sommaren hade det lite kämpigt. Hon tyckte jag skulle lämna henne bakom och springa med de andra men jag vägrade. Till en början vände de andra och sprang tillbaka för att fånga upp oss men när vi började gå efter 14 kilometer tyckte både vi och de att det var dags att de fortsatte framåt.

Under två perioder gick vi. Det kanske blev en kilometer promenad totalt. Totalsträckan blev 20,7 km och tiden 2:13:44. En helt okej start på lördagen måste jag säga!

Ett kollage från dagen

Återhämtningsyoga is the shit!

Förra veckan hade jag träningsvärken from hell. Trodde att jag skulle drabbas denna vecka också. Det har dock känts helt okej! Jag är såå tacksam. Vet inte om det var pojkvänsmassage, ormsalvan eller yogan som gjorde det men något var det. Ska bli en favorit i repris nästa vecka. Nu ska jag inte säga att jag inte känner något alls, för det gör jag, men jag kan sätta mig på toaletten obehindrat. Det är lycka! Lycka på en onsdag i alla fall. =)

Morgonen

Kanske har jag en romantiserad bild men en morgonjogg verkar hemskt trevligt. Igår bestämde jag mig för att jag skulle testa det idag. Jag lade fram kläder och ställde klockan fem minuter tidigare. Fick ta att jag skulle bli "sen" till jobbet (svårt att bli sen när man har flextid). Allt verkade hemskt enkelt. Sen ringde klockan. Jag är van att snooza i 20 minuter innan jag går upp. Visste vad som skulle göras men iddes inte att gå upp. Jag var på väg upp ett antal gånger innan jag gav upp och snoozade lite till. Det här med morgonträning är nog inte min grej.

För ett och ett halvt år sedan var det annorlunda. Då gick vi upp halv fem, gick en timme och den cyklade jag till jobbet. En och en halv timmes motion direkt på morgonen. Galet. Gå upp halv fem är riktigt galet. Fast då la jag mig inte halv elva förvisso. Men det var galet. På eftermiddagen sen blev det cykeltur hem och vissa dagar ett joggingpass. Hur gjorde jag? Nu ids jag inte ens cykla till jobbet.

Återhämtningsyoga

Det var fantastiskt att slänga ut mattan i yoga-salen och hälsa på världens bästa yoga-instruktör (jag har i och för sig inte träffat så många) som dessutom är supertrevlig. Sen att ha en fin vän bredvid sig under klassen gör det ju inte sämre. Det som var jobbigt var yogan. Började lite lätt med katt/ko. Katten gick fint men kon kändes svinjobbig. Magen var riktigt jobbig att sträcka ut. Sen var det dags att gå in i dagens första hund. Oh My God! Jag visste ju att baksida ben var stela men shit vad tungt det var i axlarna. Kändes som jag aldrig skulle komma in i hunden ordentligt men på slutet av klassen tror jag att jag hittade rätt. Det var sjukt dumt att inte yoga någonting på hela sommaren. Måste hitta bra yoga-klasser som jag kan gå på tills kettlebellsarmyn är slut (för då kan jag gå på Sierras!!).

Imorgon får vi se hur bra det är med återhämtningsyoga. Vad tror du?

Underbara tisdag

Min gamla tisdagsrutin återuppstår idag på grund av/tack vare att kettlebellsarmyn var flyttad. Idag blir det alltså yoga på sportlife almedal med min favorit-yogainstruktör och min underbara yoga-partner. Det kommer vara på sega och skakiga ben men kanske kommer jag hitta lite balans. Hela jag är i obalans så det behövs.



Smörjde in benen med ormsalva och fick lite massage på det innan jag somnade igår. Kändes helt fantastisk men vaderna är hemska att få masserade. Har vaknat ett par gånger av att jag kliat sönder anklarna men det försvinner väl snart när träningsvärken tar över.ö

Kettlebellsarmy-träning #4

Var härligt måndagstrött när jag kom hem från jobbet. Det innebär att jag var riktigt grinig och på mitt allra sämsta humör. Inser att det kan ha varit tårtan som vi fick på jobbet. Tryckte i mig en banan innan jag gick hem men den räddade tydligen inte situationen alls. Jorå, riktigt bra uppladdad var jag. Tryckte gasen i botten och landade i skatås lite senare än jag planerat. Ingen fara på taket men lite tidspress hade jag ändå. Hade siktat in mig på den "flacka" åttan. Tyvärr var den inte så flack som jag vill minnas men det flöt på rätt bra ändå. Jag var åtminstone svettig och uppvärmd lagom till den riktiga träningen. Myggen drogs till mig som bin till honung. Kändes fint att vara älskad.

Det var mest fokus på teknik och styrka i dagens pass. Jag tycker faktiskt riktigt synd om mig själv redan nu. Jag tror att det blir att ringa min chef imorgon och säga att jag inte kan ta mig ur sängen på grund av all träningsvärk. Jorå, benen fick jobba på bra. Mina axlar som är en av mina svagaste punkter kommer inte direkt tacka mig heller. Nog för att de behöver tränas ordentligt men de kommer gråta. På tal om att gråta så var jag helt färdig och beredd att lägga mig ner och dö när Andrea kläcker en braiga idéen att vi ska göra 20 burpees. Det här är efter finalen som verkligen tog knäcken på mig. Just då ville jag bara kasta mig i gräset och gråta. Självklart gjorde jag inte det. Jag gjorde så klart alla på tå! Nu kanske jag inte gjorde riktigt 20 och upphoppen var inte det mest spänstiga man sett men jag gjorde det.

Idag blev det mycket pustande. En del skrik. Lite gräsätande. Ett jävla massa mygg. En del panikkänslor. Mycket peppning (tack Madde, Mela och alla ni andra!). Tack som fan.

Ska det vara så här?

Jag är 26 år och ser ut som ett minfält i ansiktet. Nästan lika jobbigt nu som det var när jag var 14.





Pricken i massagefåtöljen på gymmet tidigare idag.

50:37!!

Officiella tiden för hamnloppet är 50:37 och jag kom på plats 16 av damerna. Känns overkligt. Även om banan inte är kontrollmätt (vet inte om den var det) så var det en bra tid.

Hej självkänsla?!

Hamnloppet

Det där gick ju fint! Fler backar än jag väntat mig men sista halvan var utför. Har inte fått resultatet än men min klocka stannade på 50:45. Så någonstans runt där. Mycket stor förbättring av mitt milpers! Känns riktigt bra. Utan draghjälp de första tre kilometrarna från Tobiaz hade det aldrig gått tror jag. Runt där fick jag släppa honom. Jag kom ifatt honom igen efter åtta kilometer. Han fick en spark i baken och kom in under 50. Mycket bra jobbat! Jag är helnöjd med min prestation.





Fast så jäkla glad ser jag ju inte ut. ;)

Hamnloppet: sista uppladdningen

Efter en fin frukost var man ute i alldeles för god tid. Tur att vädret är fint och att det finns massa söta ungar som stolt springer runt med sina medaljer. Utsikten är inte fy skam heller. En timme till start nu!

Villrådig

Idag är träningsvärken värre än mygggbetten. Har bara behövt klia ett par gånger men har känt av värken varje gång jag reser på mig och när jag rör mig framåt. Baksida och insida lår är allra värst. Känner mig som 90 när jag stapplar framåt.

Nu hade jag tänkt ta bilen till skatås och spendera lite tid på 18km-slingan i den underbara skogen. Känner mig inte laddad för utmaningen. Det är ju inte farligt att träna med träningsvärk men det påskyndar ju inte återhämtningsprocessen heller. Frågan är hur långt jag kan stappla fram. Kanske släpper värken. Kanske gör den det inte. Försöker minnas hur det varit andra gånger men det är blankt. Å ena sidan vill jag ta ett varmt bad och bara vara hemma och plocka. Å andra sidan vill jag göra det jag planerat. Jag har ju ställt in mig på att springa. Kan heller inte skjuta ett såpass långt pass till morgondagen när jag har hamnloppet på lördag. Eller? Nej, jag vet inte hur jag ska göra.

Välkommet och ovälkommet

Axlar, bröst, rumpa, alla lårmuskler, vader, mage och triceps. Tror det är alla ställen som har träningsvärk. Händer, armar och vader har fullt med myggbett. Jag vet att jag lever i alla fall. Träningsvärken är skön denna gången. Inte så begränsande som den kan vara. Vet bara att jag tränat. Myggbetten är så mycket värre. Gnider smalbenen mot varandra stup i kvarten. Har snart kliat hål på den tunna huden på handen.

Jag vet att jag kommit lindrigt undan. Är grymt tacksam för det. Nästa vecka får det gärna vara minusgrader bara jag slipper myggen!