Var lagom sugen på att åka och träna igår. Låg och slumrade i soffan med huvudet i knät på killen. Kvart i sju lyckades jag kravla mig upp och i träningskläderna. I all hast tänkte jag inte på att ta med parkeringspengar. Insåg det först när jag nästan var framme. Regnet piskade mot rutan och jag rattade om och började köra hem igen. Efter ett par hundra meter insåg jag att jag skulle bli jättesen om jag åkte hem. Fick förlita mig på att någon var snäll nog att låna mig en slant. Jag hade tur att Madde hade en tia (tack tack tack! Parkeringsböter är sååå tråkiga).
Regnet hade upphört och fortsatte (nästan) att göra så under hela träningen. Det var dock fortfarande jätteblött i gräset. Det började lite stelt och jobbigt för min egen del; ett resultat av min inställning. Det fanns inte så mycket att göra annat än att kämpa på och någonstans på vägen glömde jag bort att vara trött och grinig. När vi var leriga och klara vad jag pigg och glad. Finalen var grymt kul. Ville bara ha mer. Tur att det är fem gånger kvar!
Fick en liten flashback när jag körde hem efter träningen. En flashback om hur mycket jag älskar lera och vattenpölar. Först mindes jag fotbollsmatcher på våta gräsplaner då man kunde glidtacklas och tackade andra laget genom att slänga sig på mage och glida i lera (som Anja Pärson). Sen kom jag ihåg att jag bara var sugen på att gå ut och leka om det regnat. Jag älskade att hoppa i alla vattenpölar. Sprang ensam runt i mina gummistövlar och hoppade. Har fått höra att jag var Pippi Långstrump när jag var liten. Tittade jämt och ständigt på filmerna och kunde alla repliker. Använde givetvis den kunskapen när jag svarade mina föräldrar. Jag tror jag var en riktig pina när jag var liten. Bestämd, envis och jag visste vad jag ville. Var tog den tjejen vägen? Varför var jag inte sån under tonåren? Vad mycket bekymmer jag hade kunnat undvika om jag haft kvar det där i mig. Jag vill tro att jag fått tillbaka lite av det där men det finns en del att jobba på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar