2010-08-17

Det slog mig

Tycker det är rätt kul att efteråt följa någons lopp i ord. Kilometer för kilometer. Steg för steg. Fantastiskt att de kommer ihåg. Själv glömmer jag nog 70 % av vad som händer. Jag kommer ihåg känslan när jag går i mål. Kanske om jag ser någon jag känner eller om det händer något särskilt kan jag komma ihåg det. När jag tränar minns jag aldrig att jag brukar få håll. Det kan slå mig först långt senare. Om jag hade stannat och väntat ut hållet hade jag kanske kommit ihåg det men det är mycket sällan jag gör det. Mitt huvud är istället blankt, återställt och fyllt med endorfiner. Kanske är det därför jag gillar att läsa om andras upplevelser när de springer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar