Ett par dagar försenat kommer ett litet inlägg om tisdagens träning.
Kände mig hyfsat återhämtad från lördagens bravader. Inte så mycket känningar på baksida lår längre och jag kände mig ganska pigg. Uppvärmningen gick bra men när den intensifierades lite med spurter och viloövningar (upphopp, armhävningar, situps osv) blev det lite jobbigare. Kände redan när jag gick hemifrån på morgonen att det var dags att börja med min astmamedicin. Kylan sätter sig som en rasp i luftvägarna när jag blir ansträngd. Att slappna av och andas lugnt hjälper men det gäller ju att göra det också. Det märktes att det inte var så jättemånga grader ute men det fungerade rätt okej ändå. Det som fungerade mindre bra var energin. Trots att jag ätit helt okej tog det slut. Hjärnan kändes som en degklump som inte kunde förmå sig att arbeta längre. Jag ville så gärna ge upp hela tiden. Ibland gick det bra att koppla bort huvudet och bara köra på men sen kom kroppen och tanken ikapp och det tog stopp. Så att återhämtad var jag inte. Kändes åt helvete hela vägen. Inte ens efteråt kändes det bra. Var bara att bryta ihop och komma igen.
Dagen efter kom jag igen och det gjorde träningsvärken också. När jag skrattade (vilket händer ganska ofta på min arbetsplats) kände jag av ryggen. Helvete vilken träningsvärk! I ryggen! Brukar sällan hända. Tycker ryggen är svår att få kontakt med. Magen kändes också. Låren ska vi inte prata om. Fy fan. Men jag älskar ju känslan. Stapplade fram värre än i söndags nästan. Man kan säga att 75 minuter med Madde är värre 3 mil terräng.
Ser inte fram emot nästa vecka! Madde tipsade om att kolhydratladda.. BÄÄÄÄÄVAR!
Vilken fin komplimang!! ;) Ses på tisdag :)
SvaraRadera